I de nordiska tilltagande dagsljuset gör smärttruppen sig redo för en uppfriskande rosor på kinden walk. Här fullmatade med delikatesser från hav&bak känner vi kanske lite frossar skuld, klockan är mitt på dagen!
Vem/den som avundas oss, var så goda ställ er i ledet jag överlåter härmed förmyndarskapet om min lekamen till...?
Sunda förnuftet säger absolut inte en levandesförnuftig medmänniska... vill ni praoa i min kropp... Den är ego, svår att begripa när invärtes härdsmältan anpassat sig till dolda fel läget. Jag säger inte tyck synd om mig/oss, bara håll käft om du tänker Jahaaa... håll dina okunskaper för dig själv.

Vad är det för fel på kvinnorna igentligen, suckar nog nån, dom där ni vet...dom ser så pigga och fräscha ut. Nytvättat hår, smink, leende och pigg och "fejkad" något så när medecinerad lullig" visst vill jag vara som alla andra viktiga fasaden utåt.
Du verkar så glad i dag, tacka för det!
Du har rätt jag är glad i stunden ja, jag får sådan energi av vännerna nacktanterna vi med sjuhellvetes smärtproblematik, ont, elände, värk, sorg, förtvivlan, vad hjälper...jo, tack jag vill vara glad pigg smärtfri njuta av vanlig djävla influensa!!
Trots detta har vi kraft att ge, mer än någon anar, ge tid att vara bara JAG!
Vi nacktanter vet vi är varandras hjälper i annat än vårt sjukdomsförlopp. Vi är kvinnor, mammor, fruar, glada, ledsna, fantiserande, planerande, humoristiska människor...som för några timmar känner oss normala!
Liknande svårigheter förenar oss, våra färdighetsbrister är välkända inget vi ens reflekterar över VI vet. Vi anpassar varje stund, roten till det onda blir en del av möjligheter i stället för hinder.
Det är klart jag är glad!!
Utnämner guldmedaljer till oss!
Och dig som kämpar......
Susanna still going fighting?